Åk genast till närmaste sjukhus!

Jag hade tagit blodstatus på tisdagen och just kommit till jobbet denna onsdag. Jag var inne i ena konferensrummet med mobilen på tyst läge. Efter bara några minuter hade jag fem missade samtal, både från Ann-Sofie och från sjukhuset.

Sjukhusets önskemål – eller order – var att jag genast skulle uppsöka närmaste sjukhus för att få påfyllning av trombocyter (blodplättar). Gårdagens värde var tydligen mycket lågt.

Karolinska sjukhuset ligger lyckligtvis nära mitt jobb och jag fick genast skjuts dit av Tomas Eriksson. Vissa komplikationer blev det på grund av att jag tillhör ett annat landsting. Dessutom kraschade datorsystemet i kassan när det var min tur.

Jag har fyllt på trombocyter på Akademiska någon gång och då gick det på ett par timmar. En påfyllning i Solna skulle visa sig ta mer tid.

Nu fick jag först vänta en timme i ett sidorum. Därefter skulle det först tas nya blodprover och inväntas resultat. KS-läkaren ringde min läkare i Uppsala och rådgjorde. Det dröjde ett bra tag innan jag fick komma upp till en sal. Sedan följde ytterligare väntan innan de hade fått fram påsarna med trombocyter. Efter påfyllningen togs nya blodprover och därefter följde någon timmes väntan på resultatet. Det var inte med bred marginal men jag var i alla fall hemma före midnatt…

På tv-skärmen ovanför min säng fick jag fick jag i alla fall nöjet att se en grymt underhållande fotbollsmatch! Libyen mötte Zambia i Afrikanska mästerskapen. Efter dagar av ihållande regn var planen så fruktansvärt vattensjuk att det var märkligt att matchen över huvud taget blåstes igång! Vid försök att passa stannade oftast bollen. Många härliga glidtacklingar men även ett par fantastiska mål.