Skrivet dagen efter Dalens
vinst mot Storvreta i semifinal 5
IBK
Dalen: GRATTIS!
IB-Sverige: BALANS!
Attt vinnarskallen Mika Kohonen
också är sportsligheten själv är knappast nytt för dig med koll Antagligen kommerMika attv vaknatill några tunga morgnar den kommandeveckamen han kostar nog ändå på
sig att skicka ett par onnea-(grattis-)tankar upp mot Umeå trots den tunga
stunden. Säkert är det fler SIBK-personer som känner för att gratta Dalen. För
egen del infinner jag mig också i denna gratulationskör!
Dock med viss fundersamhet
kring vilket orimligt favoritskap som har legat på Vretas axlar den här gången.
Danie Legue har skrivit
många kloka ord i UNT genom åren och vid senvintern värderade han Uppsalalagens
SM-guldchanser i procent. Storvretas guldchanser skrevs då till 100 procent - en
procentssats som väl egentligen bara kan stämma in på Fyrisfjädern.
Jag an ha läst hans text fel (eller minnas
fel men när det gäller Uppsalas vinteridrotter är det välentligenbara badminton
som kan utlova guldgaranti. För egen del
brukar jag vara ”pessimistisk realist” i dessa sammanhang men ändå trott på fyra guld
i rad för Vreta, ’Ävenom jage kanskeintebedömde årets guldchanser till 100 procent
...
Många har expeterna,skribenterna
och twittrarna varit även iövrigt
Jag gillar Thomas Brottmans
spår om att fyra guld i rad hade byggt rnSAGA,,vilketvorerebra för att spinna ytterligare
myter kring sporten. Jag trodde alltså att det hade kunnat bli så! Min enda
spepsis var egentligen tesen”för varje vinst kommer du ett litet steg närmare en
förlust.”
Sedan är det många som vill utnämna
Dalens finalavancemang till den största skrällen i hela innebandyhistoririen.Visst:Irubrikform är
ärdetslagkraftigt! För egen del anser jag dockatt vår sports historiaharbjudit
på törre skrällar! Det är en diskussion vars motsvarighetuppstår årligen i slutetavnovember:vadär egentligen bragd?Denfråganär(också)
nästanomöjligatt besvaraocavmångaoika delfaktorer baserat på frågor, (som man med
fördelsätter uppindividuellt…).
Mina egnafavoritskrällar är tre
till antalet:
1995,då färska Kista IBK
gick hela vägen till guldet! Det var ett för 90-talet klassiskt
kvartersgäng,somt o m hade två-tre brödrapar i laget.Fyra år senare gick (lika lite som någon annan kan utse historiens största inebandyskräll kan jag göra det)…härärärärialla fall mina kandidater med motiveringar SK tillSM-final.Detta efter att ha ”varit
nere i division 1med 1½ ben” i december samma säsong. Laget lyckades
hittaformen och återkvala sig in i det ”riktiga slutspelet och alltså nå
finalen.Årets eventuella skrällfaktor hoharvarit det höga antalet
spelarförluster. Många gick till Granlo. Jag är rätt säker på att Granlos
bedrift hade klassats som ”historiens skräll” om det nu hade varit de som
slagit ut Storvreta kvarten! Många har
också expeterna,skribenterooch twittrarevarit i övrigt.
IVIsstÄr det imponerande
attslå ut de trefaldiga mästarna men jag tror inte att Dalen misstycker om jag skriver
ner skrällfaktorn hos dem. De är nog betydligt mer intresserade av vilken valör
det är på deras medaljer på lördag eftermiddag. Det är ju SM i att spela
innebandy- inte i att skrälla så mycket som möjligt…
ÖrndköldsviK svrarade för en
bragd även på damsidan. I början av 2000-talet varBalrog totaldominanter med Tre
guld på fem år. De enda som fick in en förarglig fot i denna fina finaguldsvit
var ÖSK 2004.Ettårtidigare hade Balrog
finalslagit ÖSK med 9-2.
enEenn annan viktig fråga i jakten
på skrällfaktorns storlek är just fjolårets facit: 2012 spelade Dalen också
final….Men jag hoppas som vanligt på det bästa för innebandyn och att så många
Dalen-, Iksuoch Falusupportrar nu letar sig till Malmö på lördag!Endera Falun
eller Dalen kommer att ta sitt första guld, vilket förstås är jättestort för respektive klubb.Båda klubbarna lyckönskas härmed!
Tronskifte blir det! -
skräll eller ej…
