Detkan ha
varit sent 80-tal eller tidigt 90-tal. Plötsligt ratades ändelsen”-hem”i diverse samhällsinstanser.
tDaghem
blev förskola. Ålderdomshem blev äldreboende.Sjukhem fick säkert också någon ny
benämning i iungefär samma veva.
Själv jobbade
jag en sommar i köket på Knivstahemmet.Det medförde tyvärr ingen ökad förståelse
från min egen sida att det inte handlade omågon anstalt avsedd för människoförvaring….
Även om det
nu förtiden lindas in i lite finare namn (Estrids gård) var det med tårar och
tandagnisslan som jag åkte iväg tildessa, lkommunens fräscha och hya boende;i mitt
fall ett så kallat korttidsboende.Jag får hjälp med diverse toealettbestyr och
andra saker som också hämmas avminhalvsidesförlamning.dessutom är jag under
ständig uppsyn om jag skulle få nya krampanfall. En annan stor fördel äratt det
på plats finns bra möjligheter för sjukgymnastik.Tanken var från början (enligt
vårdplanering med biståndshandläggaren) att jag skulle bo någon vecka på detta
boende, så att han skulle hinna leta fram personer som ska ta hand om mig idett
ordinarie hemmet.På Estrids gård har jag inte direkt höjt snittåldern…Mat och service får högt betyg.Likaså graden av tristess…
Så nu gläds jag verkligen över att få åka hem i morgon! Borta är ofta bra men
hemma är alltid bäst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar