Déjà vu

Jag  hade förmånen att få närvara vid en bokrelease för andra gången på ett halvår. Det var min vän Sten Strömberg som nu lanserade sin roman Fjärilsprinsen.  (www.fjarilsprinsen.se)

Det var ju Stene som var drivande när Upplands Innebandyförbund bildades 1987.

Den gången var det ett härligt vårljus utanför fönstren i Uppsala Energis lokaler.

Nu, ganska exakt 25 år senare, var det en lika fin vårkväll, även om vi denna gång befann oss i samlingslokalen för Uppsala-Näs kyrka.

Jag hade anlänt tidigt och hjälpte till att placera ut stolarna. Stene kliade sig i huvudet och funderade över sittningsmodell som skulle bli bäst lämpad . Han är alltid mån om att få folk att känna sig bevkäma oavsett miljö.

Det fanns många likheter med den där kvällen 1987 och en déjà vu-känsla infann sig trots att det handlade om att dra igång två helt olika typer av projekt. Han har även ett antal övriga projekt på sitt samvete: en verklig entreprenör!

Att han har ett medryckande språk i tal visste jag redan – och han var därför ett solklart val när Ann-Sofie och jag letade efter en bra toastmaster till vårt bröllop.

Med sin roman visade han att han även har lätt för språkliga uttryck i skrift.

Releasefesten var trevlig och det var kul att träffa honom igen för första gången på länge.

Uppmärksammad intervju

Även om många inom ”innebandy-familjen” redan kände till min situation, tyckte jag att det var ett bra läge att tacka ja när Ingrid Hannerrz ringde och frågade om hon fick intervjua mig.

Jag kände att det låg bra linje med min filosofi: situationen är ju ingen hemlighet.

Fick en känsla att det blev en text där både artikelförfattare och intervjuoffer fick positiv respons.

Innebandyn som drivkraft: "Allt vänds upp och ner"

(innebandymagazinet.se 2012-04-07)

Hela familjen besöker sjukhuset

Påsklov och ett därmed ett bra tillfälle att låta barnen följa med till mitt läkarbesök på neurologen. Vi hade tänkt tidigare att de skulle få följa med till sjukhuset, exempelvis när jag strålades. Den gången var det dock mycket sjukdomar där hemma.

Eftersom jag är på sjukhuset så ofta var det nog nyttigt för barnen att få se hur det ser ut och hur ett av mina läkarbesök kan vara upplagt.

Många har ju svårt för sjukhusmiljöer men nu kunde vi avdramatisera det hela för barnen. Läkaren och sköterskan tog sig bra tid med oss alla och satte barnen i fokus.