Även om
många inom ”innebandy-familjen” redan kände till min situation, tyckte jag att
det var ett bra läge att tacka ja när Ingrid Hannerrz ringde och frågade om hon
fick intervjua mig.
Jag kände
att det låg bra linje med min filosofi: situationen är ju ingen hemlighet.
Fick en känsla
att det blev en text där både artikelförfattare och intervjuoffer fick positiv
respons.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar