De yttre skillnaderna är att Anders snarare drabbas av följdeffekter som är kopplade till njurarna och därmed medföljande urinproblem. På senare tid kan jag göra jämförelser med min egen sjukdom och bieffekterna med kramper och förlorad motorik: sådant som faktiskt mer är följder av själva sjukdomen än dess behandlingar.I vissa avseenden har Anders och jag liknande syn på livet och vad som händer sedan.
Skillnaderna är att han är mitt uppe i det akademiska livet i Uppsala, en värld som jag faktiskt knappt kommit i närheten av.
En annan stor skillnad – ett stort motsatsförhållande – är att han inte har bildat någon familj. När man läser boken får jag uppfattningen att det inte ens är säkert att det ät något han ens eftersträvar.
Att ha egna barn, mot att inte ha det, är skäl nog till att fundera på om jag borde ha läst boken eller inte. På den punkten skiljer sig våra plattformar så kraftigt! Han har ju valet helt i egna händer utifrån sin situation.
En annan sak är att Anders inte har samma typ av tumör som jag har. Även om man ska ha full respekt för hans tumör och vad som händer när den börjar bli aktiv. Min diagnos nämns på ett par ställen i boken. Där handlar det inte om någon upplyftande läsning, utan snarare att den ensam nämns som att vara den värsta sorten av hjärntumör man kan drabbas av.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar