Operation

Tumörens placering var ju lyckligtvis på ett ställe som gjorde att operation var möjlig.

Operationsdagen hade fastställts redan till torsdagen i veckan efter att tumören upptäcktes.

Det blev ett par förberedande dygn inför operationen. Bland annat fick vi träffa den kirurg som skulle utföra ingreppet. Fick ett stort förtroende för honom.

Min egen oro inför operationen var mindre än man kanske skulle kunna tro. Däremot förstår jag att det verkligen inte var någon avslappnad dag för mina anhöriga.

Det var en ganska angenäm känsla när narkosen släppte och jag sakta vaknade upp igen. Blev serverad jordgubbssaft som smakade gudomligt. Tackade genast ja till påfyllning!

Vid operationsområdet hade jag blivit igenlappad med cirka 25 metallmärlor. Mitt uppe på huvudet satt en slang för dränering. Sköterskorna förberedde mig på att det kunde göra ont när den skulle tas bort. Det var en befogad varning…

De närmaste dygnen låg jag på neurologens vårdavdelning. Till en början var det på väldigt stapplande ben som jag gick från salen när det var dags för mat. Jag fick sedan åka hem en dag tidigare än planerat. Skönt att komma hem igen förstås!

Jag stod på den högsta dosen av kortison. Det medförde en gigantisk aptit och varje natt gick jag upp och satte i mig några rejäla smörgåsar tillsammans med något glas O’boy. Detta hindrade mig inte från att vara vrålhungrig igen till frukosten.