Det var den 16 mars 2011.mina trombocytvärden var som vanligt låga, så jag hade varit på provtagningen på Akademiska för att kolla upp dagens blodstatus. Efteråt var det tänkt att Ann-Sofie skulle skjutsa ut mig till Fyrishov, där SM-slutspelet skulle starta med matchen Storvreta-Täby.

Den beställda skjutsen fick dirigeras om. Bilen körde nu hemåt med en näsblödande tillika
gråtande 38-årig man. Ganska patetiska tårar så här i efterhand – men detta var min första missade slutspelsmatch någonsin i Fyrishov.
Det är även ett ganska smärtsamt beslut jag har tagit denna vecka, nämligen att jagharspeakat för säsongen. tillatt börja med skippar jag AIK-matchen idag men därefter också samtliga slutspelsmatcher.
Känns surt och tomt att självmant behöva välja bort en av de sysslor jag älskar mest. Men jag såg inga alternativ när kroppen inte lyder mina signaler.
Den här gången kom de missade matcherna inte lika överraskande som i mars 2011.
Självlart skitar jag på återkomst i seket till hösten!
Nåja, vad är väl ett SM-slutspel på ”Hovet”… ?
Den kan ju vara fruktansvärt långtråkigt, och dötrist och tråkigt och alldeles... alldeles underbart!"
Läser och berörs...
SvaraRaderaLäs gärna Binges tweet från ikväll, den andas något speciellt. /Ingrid H
Du är saknad i Fyrishov, men vi finns kvar där när du kommer tillbaka.
SvaraRaderaKämpa på, du vet att du har oss med dig i din kamp.
Hoppas du känner att vi kämpar med dig.
SvaraRaderaAnna-Lena